Tack.
Önskar jag kunde lära mig av en väldigt kär vän.
Att alltid säga vad man tycker och tänker kan vara till både för och nackdelar. Fast att ta upp något som man tycker är fel eller för den delen tycker är bra borde vara en självklarhet. Fram för allt till sina vänner och familj. Avundas dessa människor som har denna lycka att kunna ta upp saker och ting och känna att det är en självklarthet för dem.
Vet som sagt så väl att det skall vara en självklarhet å ändå så är det inte det. Det är nästan ännu mer frustrerande att vara så medveten om någonting och ändå ha så svårt att kunna göra någonting åt det.
Brottas med tankarna som att det bara blir värre om vi diskuterar det, att jag överdriver sittuationen eller att det bara är jag som ser det som ett probelm... Tror jag i många fall har klarat mig själv. Har varit tyst för att inte ställa till med probelm och har jag väl tagit upp något som jag sätt som ett probelm så har den/dom som stått mig nära har ett antal gånger svikit på ett eller annat sätt. Det bränner och gör inte saken lättare.
I många lägen är jag kanske inte så bra på att ta en tillsägelse eller kretik. Försöker alltid i de lägen tänka att många av de personer som säger till mig något tycker verkligen väldigt mycket om mig och säger det av kärlek till mig. Göra fel kan alla göra, man är inte mer än människa. Fast blir man inte påmind när något är fel så kan man heller inte rätta till det och göra det bättre till nästa gång. Jag gör aldrig någon ledsen, arg eller besviken med flit. Ändå lyckas jag ibland att få människor å känna sig just ledsna, arga och besvikna...

Någonstans tror jag att jag inte är ensam om att 'lyckas' med detta. Hoppas verkligen det är så.
Vill alla gott.  Vill sprida ljus, värme och kärlek!

// Caroline