Hemma igen...

2009-07-04, 23:18:48 / Kategori: Allmänt
Ja nu är Öland slut och man är tillbaka i verkligheten igen. Känns jätte konstigt. Har inte haft många minuter för mig själv vilket jag för det mesta är i väldigt stort behov av. Fast denna veckan har det bara kännt så naturligt att ha folk omkring sig hela tiden. Man har kunnat sitta i gänget å ändå känna att man har egen tid. Du behöver inte säga något eller göra något speciellt utan du kan bara vara. TACK Johann, Jennica, Ola, Camilla, Helena, Hans och Ingegerd att ni har gjort veckan så otroligt underbar!


Jennica och Johann



Camilla och Ola



Helena



Hans och Ingegerd

Skrev ett inlägg med rubriken dansförälskelsen var total igår fast det verkar tyvärr som att det inte har kommit fram så det är bara att skriva om det.

Torsdagens dans var ingen höjdare. Fick nått fruktansvärt ont i ryggen, kan inte riktigt komma på anledningen. Kanske förmycket gnussande vad vet jag. Vissa killar fram för allt dom som är lite längre än mig kan böja huvudet lite för långt fram vilket betyder att jag måste böja mitt bakåt å dettta leder till att man spänner nacken och ryggen. En teori vet inte om det var så. Vilket fall som helst var det bara att gå hem i pausen och lägga sig. Johann kom å såg till mig när dom kom hem å jag tror jag var mer död än levenade då... Vaknade på fredan och hade fortfarande ont. Ringde Malin som är massör och hörde om hon kunde göra en insatts. Å det gjorde hon. hon berättade att det var ofta killarna som gnällde mest när som fick massage så jag tänkte att nu skall jag inte gnälla fast aj, aj, aj va ont det gjorde samtidigt som det var väldigt skönt.
Kvällen kom och det blev taco med gänget. Kände mig lite stel i ryggen fast inte värre än att jag skulle dansa. Å dansen gick ganska bra. Lyckades att undvika killarna som lutar huvude framåt. Det blev många danser med Peter. Går bara att beskriva som underbart. Hittade äntligen Danile med västen. Kvällen blev fulländad! Fick två danser med Johann på tok för lite fast vi ses ju på tisdag så jag får vell försöka överleva...


Peter och Jag



Daniel med västen (utan väst) och Johann

Fredagen bjöd även på lite förrtidigt födelsedagskalas hos Odd och Eva. Mumsig tårta och en himmla massa goa kramar. Odd får helt klart titeln dagen kram!


Odd och Jennica



Eva

Sen var det den där dansförälskelsen. Det har hänt förut och och det kommer förmodligen att hända igen. I vissa fall försvinner känslan så fort man släpper taget om varandra och musiken tystnar. I andra fall ettsar sig känslan fast och är på tok omöjlig att bli av med. Kanske kan det till och med bli en djupare känsla även utanför dansens underbara värd. Vad är det då som gör att man bli dansförälskad? Egentligen är det vell kanske inte så konstigt. Man har underbar musik att lyssna på vilket i det flesta fall påverkar människor gott. Sen kramar man sig fast i en famn på ett sätt som för dom som inte dansar förmodligen är helt obegripligt. Du är intim med en människa på ett sätt som nästan är i klass med att älska med sin käraste. Två kroppar bli ett med musiken och allt som är omkring än bara försvinner...
Nu är det självklart inte så här i varje dans. Fast då och då hittar man dom där pärlorna som gör att man inte kan bli annat än förälskad! Är det sen en dansförälskelse eller något ännu djupare det är frågan de....

Nu har jag vädrat ur min lägenhet så jag kan sova. Här var säkert 35 grader när jag kom hem...

// Caroline



KOMMENTARER

» NAMN
» E-POST

» URL

Kommentera inlägget här:

Kom ihåg mig?